lördag 21 mars 2009

Pappans rättigheter

Något av det värsta en kvinna kan göra är att svartmåla sina egna barns far och beskylla honom för en massa osanningar, att barnen skulle vara drabbade av något de inte blivit drabbade av. Det om någon skapar en kluvenhet hos barnen, som de sedan får leva med resten av deras liv, särskilt om de berövas kontakten med sin far, som de behöver i sina liv, som är bra för dem. Istället blir de utnyttjade som vapen, som ett medel till att smutskasta deras egen far. De blir utnyttjade i ett maktmissbruk och får vara med om att bära sin egen mors falska anklagelser mot sin egen pappa som de älskar och som älskar dem mer än något annat. Det värsta en mor kan göra att för eget själviskt behov/motiv är förstöra för sina egna barn och deras relation till sin pappa, att beröva barnen deras relation till sin pappa. Det bör ses som ett av de allvarligaste brotten som går att begå.

Att dessutom förbehållnings löst kunna utnyttja ett korrupt svenskt rättsystem i Eskilstuna m h a en kvinnorättsaktivist, Monica Dahlström-Lannes, som utstrålar något som inte är gott, för detta endamål, där rätten nekar till umgänge, där det inte finns några bevis överhuvudtaget till kvinnans lögner, där den ena lögnen är mer motsägande än den andra. Det är justitiemord i Sverige 2009, vilket kommer JO-anmälas.

Jag uppmanar fler pappor som har fått möta falska anklagelser att orka kämpa och ta handling för jag misstänker att det finns flera. Det svenska samhället är mycket partiskt och dömmande mot pappor. Istället för att få hjälp av samhället trycks vi istället ned och kränks ytterligare, som att de falska anklagelserna inte hade varit nog.

I många fall tycks det också räcka med att en kvinna antyder något om övergrepp så kan pappan nekas umgänge som finns att läsa om på pappaombudsmannen.se. Där beskriver han också en profil på de kvinnor som begår sådana här brott: grov egenmäktighet med barn. Den profil han beskriver stämmer väl in på mitt ex som har tydligt asociala drag och har levt på olikabidrag sedan nittiotalet, inte haft en fast tjänst. Hennes psyke är inte heller stabilt men hon har fått ensam vårdnad.

Vid den interrimistiska förhandling framgick det att hon har sex personer som hjälper henne med våra tre små barn, dock utelämnades det i protokollet.

Hon har inga som helst skrupler och drar sig inte för att beskylla mig för någonting. Hon ljuger och säger bl a att jag hotat med att döda barnen och hälla salpetersyra på dem. Hon säger även att jag slagit henne på det övervakade uppvaket efter det akuta snittet med tvillingarna, som är ett år vid det här laget som jag inte har fått träffa på sex månader.

Då hon inte var stabil i psyket var jag hemma med barnen sju månader och tog hand om dem mestadels. Jag frågade henne vid ett tillfälle om hon badat tvillingar någon gång. Hon svarade då att hon badat tvillingarna två gånger. Dock hade jag inte märkt det. Jag badade dem i alla fall en gång i veckan. För det var ungefär det jag han med med tanke på att jag även till största del skötte hemmet och vår son som bara är ett par år äldre. Nu har hon fått ensam vårdnad och att jag har tagit hand om dem ifrågasätts.

Mina ord som pappa har inte haft någon betydelse inte heller de intyg jag inkommit med av icke-partiska personer som direkt motsäger min exfrus uppgifter. Jag är också den som har skött hämtning och lämning helt och hållet från dagis. Dagis och BVC har bara positivt att säga, men även detta negligeras. Det är mycket skrämmande det hela, hur det har fått lov att gå till. Dagis däremot säger att de är oroliga över min sons situation idag. Det är några veckor efter att jag har försvunnit och blivit häktad p g a min exfrus falska anklagelser. Jag har idag intyg av en proffessor i rättsmedicin, som kan intyga att jag inte orsakat de de blåmärken som mitt ex hade. De hade uppkommit av ett tillhygge eller skarpt föremål inte sparkar in strumplästen som hon uppgivit.